UTØYA - 22/11-2011

 
Jag har nyss läst boken Jag lever, pappa det handlar främst om en tjej som heter Siri som är på läger på Utøya. Paradiset som många utalar den. Alla är så glada för de flesta är det som en dröm att vara på läger i paradiset. Den 22 Juli får de höra om bomberna i Oslo och man kan ju bara försöka förstå hur det känns att höra det när man har familj där. De får höra från en av ledarna som lungnade att de just nu är på den säkraste platsen på jorden. De står om Siris historia hur hon gömmer sig och kämpar för livet medan man hör skott och ser människor och framför allt vänner dö. 
Det står även från hennes perspektiv och några andra ungdomars. 
 
 
Jag satt nyss och kolla igenom videos och två stycken dokumentärer om just detta. Det var overkligt när jag såg personer jag läst om. Folk som Siri haft någon relation med, hennes perspektiv och hennes sorg för de hon kände som omkom. Att sedan se hur deras familj mår, det är helt ofattbart. 
 
I boken står det också att Siris mamma berättar att hennes lillasyster någon dag innan skottlossningen frågat sig själv om hur hon skulle reagera ifall Siri skulle bli skjuten? Men hon hade fått dåligt samvete av tanken och sa till sig själv att det var självklart att hon inte skulle bli... Det blev hon ju inte heller.
En mamma hade också varit orolig när hennes dotter skulle iväg. Dottern blev irreterad och sa "om det är meningen att jag ska dö så hittar nog döden mig varesig jag låser in mig på rummet eller inte". 
 
Jag tycker ni ska ta och kolla på denna videon under. ↓
 
 
Jag har inte ord för hur starka de är. Speciellt Viljar, ni ser i videon vilka skott han har fått hur han lyckades överleva är helt otroligt, när jag såg han först så blev jag rädd och tänkte bara "nej, är det verkligen värt att leva när man har fått skott så?" och jooo, absolut. Jag trodde aldrig att man kunde vara så stark, han är helt underbar.  Jag tycker alla dessa ungdomar är starka, det är så verkligen ofattbart. Men Viljar har verkligen visat hur man är stark och trotts alla dessa skador både fysiskt och psykiskt, så fortsätter han kämpa och följa sina drömmar. Jag vill bara krama honom. Jag vill bara krama alla som var drabbade av detta! 
 
Det är verkligen helt sjukt hur livet sitter ihop att vissa skulle få överleva och vissa inte. Allt det handlade och plats och tid. Allt som våra hjärnor reagera på. Saker vi fick höra, det handlar om minuter, sekunder. Att en en liten sak som att man kan behöva gå på toa kan rädda ens liv. Att man ska ska dö en olyklig död bara för man inte lärde sig simma när man var 5 år. Allt handlar om det förflutna, om vad som hänt, vilka vi stött på, vad våran hjärna tänkt, varendaste liten detalj påverkar på vart vi befinner oss just nu, tid och plats. 
Inte ens Einstein kan lösa världens mönster, om varför den ska vara så orättvis. Varför vissa dör unga, vissa är lyckliga, vissa olyckliga. 
Har ställt mig frågan ofta varför inte jag har varit med om något sånt? Varför jag får leva med världens finaste vänner och familj medans oskyldiga folk blir skjutna. Varför blir jag så ledsen när detta händer en gång och inte bryr mig speciellt mycket om de som dör i de länder som krigar och där det dör minst lika många varje dag?
 
Vi kommer aldrig någonsin förstå hur världen funkar och kommer nog aldrig få svar på våra frågor om "varför de är så och så".
Det ända vi kan göra är att försöka vara så lyckliga vi kan göra är att verkligen försöka uppskatta det vi har. Vi i Sverige är så bortskämda, vi har det så bra. 
Jag stog i speglen imorse och tänkte ba "fan vad ful jag är". Nu har jag dåligt samvete för de, kolla bara på Viljar han har ärr från skott i ansiktet och ändå är han tusen gånger så possetiv och nöjd än vad jag är. Han är så glad för livet. Det är liksom folk som tar livet av sig för de känner sig fula, gör aldrig det. Bara kämpa, kämpa och uppskatta. 
 
Detta har fått mig att tänka, absolut. Att vara så glad på livet och utnyttja livet på bästa sätt är något de flesta är dåliga på. Du kan ALLT absolut ALLT, kolla på alla andra som lyckats. De har två armar, två ben, två ögon och en mun att prata med, man behöver inte ens allt det för att kunna vara lycklig och kunna lyckas i livet, det viktigaste är att man är levande. Du kan allt så länge du lever! Ta tillvara och uppskatta det du har. Man vet aldrig vad som händer!

2012

Nu har jag levt 2013 i exakt en halvtimma. Men ändå man tänker ju tillbaka på året som gått, tycker jag har förendrats väldigt mycket fast ändå inte, för jag känner verkligen att jag håller på att förendras ganska mycket nu!  Jag har lärt mig otroligt mycket under 2012 och liksom mitt "liv" har börjat mera, jag hade inget liv innan typ? Eller har varit mycket mera social och träffat massa nya människor har varit med om så sjukt mycket saker som man faktiskt behöver gå igenom, lärt mig av mina misstag och gjort saker som jag ångrar som alltid kommer vara en del av mig. Har gått igenom svåra saker och ändå varit stark. Jag har fått minnen som jag nog kommer minnas hela mitt liv! Det har liksom varit en början på allt. 
 
Jag hoppas verkligen att 2013 kommer bli bra, även fast jag vet att jag kommer gå egenom en svår period och jag vet att jag inte kan ställa mig på någon trygg plats utan jag måste kämpa för någonting, känner redan nu hur svårt detta året kommer att bli men jag kommer kämpa för någonting bra och ska inte bry mig vad någon tycker för de har jag redan gjort för mycket, varför bry sig om vad någon som inte ens gillar en tycker om mig liksom? Bryr mig allt för mycket om sånt. (okeeej jag vet jag skiriver i gåtor, vill inte skriva ut de helt.)

Löften jag ska lova mig själv
 
♥ Inte tänka för mycket för de leder bara till negativt.
♥ Vara snällare mot min familj, hehe. 
♥ Ta risker
♥ Inte ångra
♥ Inte vara lat och tillbringa halva mitt liv framför datan och inte göra något vettigt. Gäller inte blogga:)
♥ Sova på natten och inte dagarna. 
♥ Börja träna och få snygg kropp/ansikte
♥ Inte tänka på att jag är ful hela tiden
♥ Ha jävligt kul och göra alla galna roliga saker jag älskar med de jag älskar
♥ Plugga, plugga 24/7 typ, fyfan vad tagggish. Eller?
♥ Gå min egna fucking väg och inte bry mig om vad någon annan tycker å tänker
♥ Tänka mer posetivt på allt å alla
♥ Göra klart YOLO-listan med bästis, haha! 
♥ Ta kontakten med de underbaringar jag tappat den med! 
♥ HA ETT JÄVLA BRA ÅR, VARA STARK, ORKA GÅ IGENOM SVÅRA SAKER, TRO PÅ MIG SJÄLV I ALLA LÄGEN, ÄLSKA, SKRATTA, HA RIKTIGT ROLIGT MED ALLA MINA ÄLSKLINGAR OCH BARA KÄMPA SÅ JAG NÅR MINA EGNA MÅL. 
 
ETT ÅR SEN TYP!! OKEEEJ JAG SKOJAR DE VA TYP I VÅRAS. ORKAR INTE MED MEJ SJÄLV, HUR SÅG JAG UT EGENTLIGEN? SKA SLUTA TA SÅNA FULA KORT PÅ MIG SJÄLV HELA TIDEN, ORKAR INTE GÅ EGENOM MIN DATA OCH BARA SE MASSA EGOKORT PÅ MIG SJÄLV OCH INSÉ HUR FUL JAG E, MYCKET ROLIGARE MED ALLA SOCIALA BILDER! 

 

 
L♥VEEEEEE 
 
 

-

 
Kommer nog ha en bloggpaus, inte länge men till jag får lust att blogga igen eller bloggar säkert imorgon men kan säga att uppdateringen nog inte kommer vara speicellt bra. 
 
Det är så många balndade tankar, vet inte vad jag ska känna? Ena stunden känns de som man ska vara glad, andra tvärt om. Allt är bara sån röra. Försöker se på de posetiva det är så mycket men det känns som allting bara faller samman. Allt de bra, bara försvinner. De som inte har försvunnit, känner jag att de långsamt rinner bort. Jag vet att de snart e borta. 
Har så mycket att vara glad och se fram emot men de känns bara så fel att vara glad när så mycket bara försvinner eller håller på att försvinna.
Vill inte prata med någon, vill inte veta vad andra folk tycker orkar inte höra på allt man ska göra som är "rätt" och ska tänka. Andras tankar tar över mina, det gör mig bara förrvirrad som leder till att jag blir sur och irreterad. Vill säga hela sanningen till folk men är rädd att den ska komma fram fel. 
Jag vet inte om jag ska älska eller hata. Vill bara slå något, är bara så himla sur på denna världen. Allt är bara så snett, jag känner direkt vad som är falskt eller äkta. Vill se livet och världen som något vackert men ändå är det helt tvärt om, vet inte vad jag ska tycka längre.
 
Ingen behöver oroa sig, ingen behöver fråga hur jag mår för jag mår bra! Man ska må bra, bara att jag är väldigt förvirrad just nu, vill gråta just nu och vill bara vara ensam och tänka. Det måste man göra ibland. 
 
 
Älskar att lyssna på denna låten när livet inte är så lätt!

21 december 2012

Alla har nog hört att jorden ska gå under 2012, liksom inte speciellt troligt att tro på de när de finns typ 2 olika bra orasaker varje år som säger att jorden ska gå under. Men liksom de jag har hört från detta som får mig att tro att jorden ska gå under då är ju mayaindiandernas tavla där har de bl.a stått massa olika saker som hänt t.ex pesten som var för längesen hade stått på den tavlan innan den kom och så har de varit massa saker som stämmt som de hade förutsagt, inte allt då men. 
 
Det var också något om att alla pyramiderna var bygga under en stjärna, att de betydde någonting? Att de blev något tecken typ eller något sånt, kom inte riktigt ihåg vad de var?
Men i alla fall så tar ju deras tavla slut 2012. Liksom står de ens att jorden kommer gå under då, jag tror i alla fall att något kommer hända. Liksom att jorden ska gå under är nog de jag var mest rädd för i hela mitt liv, i alla fall när jag var mindre. 
Men vad var de som 2012 filmen började med? var inte de att de blev översväming i New York och vad har hänt nu liksom?.. 
 
 

Tankar

Jag måste verkligen skriva av mig. Därför gjorde jag en kategori tankar/åsiker, kommer vara både åsikter och tankar, inte för jag kommer skriva sånahär inlägg så ofta (tror jag inte?!). Men i alla fall så gillar jag att bara skriva av mig.
-
 
Igår var en ganska jobbig dag, tänkte väldigt mycket, tror faktiskt jag lärde mig någonting väldigt viktigt. Något som jag alltid velat lära mig men aldrig riktigt förstått, för man tar så mycket förgivet och vissa saker kan man inte ens tänka sig att de faktiskt bara helt plötsligt kan försvinna och vad de än är och handlar om. Man ska verkligen ta vara på allting man har, man ska tänka på de i alla fall försöka så gott man kan. Eftersom jag tror att något alla måste lära sig i livet är att inte bara ta allting förgivet. Jag har insett hur mycket jag älskar de som är nära, hur mycket tid jag vill tillbringa med de jag älskar familj & vänner.
-
 
  Vill inte slänga iväg mitt liv på något jag inte ens gillar att göra utan bara följa mina drömmar och bara kämpa ända till toppen, inte bara tro att man är i någon trygg hörna där man kan vara och bara få allting framför sig. För nej, man måste kämpa till man når dit man vill och blir den man vill och trivs i att vara. Sedan aldrig falla ner. Jag är ung och man är bara tonåring en gång, liksom allting man kan göra? Visst de är inte alltid lätt och perfekt, verkligen inte. Det är så mycket som händer man börjar insé bra och dåliga saker och vad livet egentligen är, man måste ta tag i sitt liv även fast det är så mycket hål på vägen som så lätt man faller ner i och får en att sluta kämpa och får en att ge upp, det är just det man måste klara ta sig över.
 Jag vill ta vara på denna tiden. Tänk när man blir äldre och verkligen inte har något minne av när man var tonåring, bara att man gick i skolan och pluggade? Visst det är jääättte viktigt med skolan nu, för att klara resten av livet. Ändå vill jag ta vara på denna tiden och göra något roligt av de, skapa minnen med vänner gå på fester, göra helt galna saker som jag bara kan göra nu liksom ska jag göra de när jag blir vuxen eller? För nej, de är inte samma sak då, de är just nu när man e tonåring man får ta vara på all tid och göra det bästa av de. Göra de aldra galnaste sakerna man kan tänka sig, bara ha roligt, släppa loss och leva livet. Gå sin egen väg, verkligen kämpa dit man vill och bara ha så galet skoj det bara går, inte bry sig om vad någon annan tycker eller tänker. Jag vet att det är svårt men därför ska man kämpa. 
 
 
"Bara ännu en tid bara ännu ett steg de handlar om ditt liv du får aldrig va feg, för de du inte dör av blir du starkare av trotts att livet är en bitch. Det är bara ännu en dag" - Petter

RSS 2.0